En ångande diskussion om jaktradio och gevär

När det ångar ur munnen när man andas – det är då man vet att hösten verkligen är här. Det finns något vackert i det, att kunna se luften lämna ens lungor och bli en del av allt som är omkring en. Som en metafor över hur livet är i stort då vi alla en dag ska i jorden.

En del av livets cykel

Saken är väl den att vi har fjärmat oss från det där i takt med att civilisationen har fortskridit till där vi är idag. För inte särskilt många generationer sedan bodde vi trots allt tillsammans på gårdar. När mormor dog satt familjen runt och sa farväl. Död, sorg och acceptans var en naturlig del av vardagen.

Idag är vi mer isolerade. Sverige är ett i högsta grad institutionaliserat land och det märks inte minst på relationerna som vi har över generationerna.

På samma sätt har vi blivit fjärmade från döden. Det finns hos vissa en påtaglig ilska mot dem bland oss som vandrar omkring i skogen med gevär och jaktradio så här års. Det kallas för grymhet, detta med jakt.
Samtidigt är det något som vi har ägnat oss åt sedan tidernas begynnelse.

När vi lärde oss att tillaga kött fick människan plötsligt tillgång till enorma mängder energi ur ett och samma livsmedel. Detta kulinariska språng ska också ligga bakom att våra hjärnor växte dramatiskt fort ur ett evolutionärt perspektiv.

Vi är i behov av ett nyanserat och initierat samtal om just jakt idag. Den berömde jägaren Steven Rinella har till exempel gjort dokumentären ”Stars in the Sky: A Hunting Story” där han belyser jakten från flera håll, bland annat med att låta en filosof som också är vegan komma till tals.

Filmen är väl värd en titt oavsett vilken sida av diskussion som man står på när det gäller jakt.